16/7-93 Lördag, på Lasse i parken

Förutom att min hakhy ser helt fruktansvärd ut och att jag är ganska tjock så är tillvaron för ögonblicket trevlig. Jag fasar dock för att det ska dyka upp någon jag känner, jag vill sitta ifred med mina finnar. Klockan är bara elva ungefär. Jag hade kommit ut i solen långt tidigare dock om jag inte haft såna besvär med att hitta någonting att ha på mig som inte var för varmt men täckte tillräckligt mycket ändå.

Hoppas hjärtinnerligen att jag tog kolossalt mycket miste men alldeles nyss spatserade det in någon som kunde ha varit maniac-Micke och det räckte mer än väl för att ge mig problem med hjärtverksamheten. Han satt sig vid bordet bredvid, så fräck kan väl inte ens maniac-Micke vara? Jag vågar inte titta. Tack gud! Det var inte han.

Inte kan jag pudra över finnarna heller, om jag ska bli solbränd. Jag har solglasögon på mig vilket är väldigt ovant. Om jag ska prata med folk måste jag ta av mig dem, annars är det ganska skönt med avskärmningen.

I onsdags var vi ute igen, jag, Nelly och Germanicus, efter ett antal partier biljard. Lustigt nog lyckades jag vinna alla utom ett trots min extremt låga blodsockerhalt som innebar yrsel och elände. Sen satt vi hos Nelly och drack California White, fast Germanicus föredrog förstås något dubbelt så dyrt och läbbigt surt rödvin. Han lyckades dessutom verka än mer provocerande än vanligt med en massa babbel om varför folk knarkar och har rätt att göra det.

Sen satt vi på Pelikan med Pamela och Björn och dennes kompisar och till slut hamnade vi på Trash Bar såklart där det inte hände någonting utöver det vanliga. Tack och lov.

På nattbussen hem blev jag dragen i håret av ynglingen bakom som visade sig vilja ha kontakt. Det var en söt pojke som gått på både Engelbrektsskolan och Södra ett år över mig och dessutom spelar han i samma band som Kalle Kåks. Jag blev riktigt kär i honom och kollade upp honom i en gammal skolkatalog det första jag gjorde när jag kom hem.

Jag har med mig både en av Germanicus Modesty Blaiseböcker och den gamla filosofiplågan The Name of the Game som jag länge tänkt läsa (”om” kan jag knappast säga) för att bringa lite reda i vad språkseminarierna egentligen gick ut på. Min idéhistorieuppsats får anstå eftersom jag inte begriper ett ord av mitt material.