Hej min kära vän, jag skriver inte så bra, men du ville att jag skulle skriva något.
Livet är långt, längre än du tror man växer, precis som en liten vitsippa som ensam fått sin existens placerad på fel ställe i fel jord. Regnet faller och solen lyser, naturen ger den naturliga kraften. men den lilla vitsippan märker inte det när den ligger som ett litet, litet frö i den mörka trånga jorden, och försöker sträva upp. solen och regnet kommer igen och med tiden så har vitsippan trängt ur jorden, och ser avundsjukt på alla underbara växter runt omkring med tiden så blommar vitsippan och tror att snart så vissnar jag, men med tiden så inser alla växter i Kung Bores paradis, att paradiset finns alltid och vi alla bidrar till vårt Eldorado och därmed finns all vår skönhet, kärlek, styrka och personlighet kvar i paradiset, som historia och framtid i ett tidsperspektiv som inte har en början eller slut.
”Vi lever i en tid då blinda leder galna” Shakespeare
Christian
Det här är ingen blogg. 