26/8-92 Onsdag på Kungis

Skitdag. Har bara sovit och ”ätit” och byggjobbarna har borrat oupphörligen, åtminstone när det störde som mest. Nu har jag gått hit, mina ben värker. Sen ska jag kolla om min cykel står kvar utanför Bistro Bohème där jag lämnade den i måndags när vi åkte till Kvarnen. Den är säkert stulen.

Var jag bara sinnesförvirrad för ett år sen vid den här tiden, eller varför var jag så mycket lyckligare då än nu? Nu har jag bara ångest över det mesta, att jag är för tjock, finnig, för gammal. Särskilt det sista. Vid 22 års ålder tycker jag att jag borde ha uppnått mer, om inte yttre framgång så åtminstone inre sinnesfrid.

Lämna en kommentar