Servitörgalningarna sitter och garvar med sina kompisar, annars är det lugnt och skönt här. Klockan är halv elva, ”bara” tänkte jag skriva men det hade känts duktigare om den var nio eller nåt.
Jaha, nu verkar S intresserad igen. Alltså är jag lite mer cool och distanserad. Hemma hos honom efter flipper på Tivoli i tisdags så pratade vi, bland annat om vad vi haft för oss med det motsatta könet sedan våra respektive långa förhållanden tagit slut. För hans del hade det inte varit mycket, en arbetskamrat från Pressbyrån som han datat och en lärarkollega i 40-årsåldern som förfört honom efter en personalfest. Vad som varit innan dem mindes han knappt, påstod han. Och så sa han att jag var den första han träffat som han ville ha ett förhållande med, oj oj oj! Är snubben desperat eller vad? Så att han inte ringde vare sig på onsdagen eller torsdagen var inte så mycket oroande som irriterande, jag ville ju träffa honom.
Däremot ringde jag, för första gången, och pratade med hans telefonsvarare igårkväll, men han ringde inte tillbaka innan jag stack till Pelikan där jag satt och surade en smula tills jag upptäckte att Magnus kompis är sambo med filosofi-Anders och pianist i hans band Diamond Dogs vilket gjorde mig helt exalterad. Att han verkade småstöta på mig genom att föreslå biljardspel och preliminärinbjuda mig till deras releaseparty tog jag med ro eftersom tjejen bredvid honom verkade vara hans flickvän. Tyvärr visade det sig att de bara var vänner och då hade jag redan gett honom mitt nummer. Men det är nog ingen fara, jag är ju en sån tönt att det lyser lång väg!
Men hursomhelst har jag märkt en viss förändring hos karlkräken nu på sistone, en inte så stor men ändå. När jag satt på 6:an i tisdags och ältade S:s ointresse så verkade killen vid samma bord väldigt angelägen om att inleda en konversation, frågade vad jag skrev och ville låna pennan och klagade lite över de trista texter han skulle läsa och så, trots att jag satt där i min dagbokskokong och var extremt asocial. Och på Trash Bar igår spelade Vickan och jag bland annat mot två amerikaner varav den ena när vi skakade hand efter matchen ville veta vad jag hette och pratade på om att han jobbade i Kista som dataforskare. Sen dök sångaren i In the Colonnades upp och slog sina lovar väldigt envist utan att säga ett ljud, och när jag skulle påminna Vickan om hur han stött på mig i sin fylla en annan gång så började hon yla högljutt om att han ju gick omkring som en annan hök nu runt mig och spanade. Finns inte en chans att hennes röst undgick honom.
Men varför jag rabblar allt detta är inte enbart för att smörja mitt ego, för det är ju knappast några märkvärdiga uppskattningsbevis det är frågan om, utan mer för att jag tycker att det är rätt lustigt att det dyker upp killar med viss initiativförmåga nu. När de hållit sig undan så länge alltså. Men jag mottar gärna fler indikationer på att S:s förtjusning inte beror på desperation och ”man tar vad man får”. Lite gillande från den där Nikko skulle ju inte skada t. ex.
Just det, när jag kom hem igår natt så hade S ringt två gånger och han lät så himmelens söt att jag faktiskt sparade hans meddelanden för att Nelly ska kunna lyssna om hon har lust. Fast vad jag tycker om honom vet jag inte. Nelly frågade fordrande om jag var kär, men det är jag ju inte. När vi satt på Pelikan och innan dess också för den delen kändes det som att jag längtade efter honom, men sen på Trash Bar försökte jag känna efter hur det skulle vara om han plötsligt kom in där och då var jag rätt likgiltig. Men också koncentrerad på biljarden förstås. Och nu längtar jag mycket efter honom, det gör jag, och i morse lyssnade jag på hans meddelanden två gånger, men jag kan ändå inte påstå att jag är fullständigt panikslagen av saknad. Vi får väl se, ikväll träffas vi antagligen. Men att han inte läser några böcker oroar mig redan.
Nu har jag som en annan tönt i stort sett tvingat Nelly att gå och lyssna av min telefonsvarare för att hon ska höra hur gullig S lät. Annars har vi väldigt trevligt suttit och pratat barndoms- och Londonminnen. Snart ska hon gå och jobba igen och jag ska fortsätta plugga Husserl som skriver så hisnande svårbegripligt och vackert. Jag blir alldeles kosmisk inombords.
Det här är ingen blogg. 