10/10-93 Söndag, på Ritorno

Känner mig ganska glad efter att ha fikat med pappa, förutom att det var trevligt så blev jag lovad skobidrag, fast jag fick en rejäl ångestknäpp mitt i när jag plötsligt kände mig så hejdlöst misslyckad som fotograf, att alla mina publicerade bilder var värdelösa och skulle hindra en eventuell framtida karriär totalt. Försöker dämpa denna ruelse nu. Jag får komma igen helt enkelt.

Det sitter en JÄTTESÖT kille bakom mig, jag blev kär. Dessutom är jag nästan kär i Claes (Doris kräftskiveromans), på ett vänskapligt sätt förstås. I torsdags tillbringade jag en underbar dag med honom efter att ha kämpat mig igenom litteraturseminariet så bakfull att jag faktiskt sa saker. Kvällen innan var vi på Trash Bar och därifrån drog jag med mig en väldigt söt kille som hette David och på vars arm jag fick sova efter att ha klargjort (flera gånger) att jag inte orkade idka sexuellt umgänge. Han var charmig, men jag sprang av tunnelbanan vid Odenplan med ett glatt ”krya på dig” syftandes på hans bakfylla utan att något sagts om framtida möten, för att en kille pratar om hur full han var igår när han får se en på morgonen tolkar jag enbart som ointresse och själv orkar jag inte bry mig faktiskt. Det ska vara någon som är mer intresserad än jag.

Sen i alla fall så hämtade jag Claes på biblioteket och vi gick och fikade på Bistron ett par timmar. Han föreslog en promenad i Stora skuggan och jag gick med på det med föga entusiasm men det visade sig mot min förmodan att jag älskar att promenera i skogen, speciellt när det har regnat och löven luktar. Vid strandkanten blev vi kvar ett bra tag och kastade macka, även det ett nöje jag tidigare varit omedveten om. Det enda som störde (förutom att min mage dallrade varje gång jag slängde iväg en sten) var att jag oroade mig för att Claes skulle vara intresserad av mig nu när han och Doris brutit, men nu vet jag att hans intresse är enbart vänskapligt och sexuellt.

Sen åkte vi i alla fall in till stan och satt på Mamas and Tapas mellan halv fem och tolv. Sju öl var klämde vi i oss, min föresats att åka hem tidigt och plugga Wittgenstein för att slippa ännu ett bakfullt seminarium kom på skam. Jaha, och så formligen drog han mig med sig hem och efter att ha gett mig salamimackor och spelat egna visor på gitarr för mig så gav han mig en nattskjorta och så somnade vi vackert omslingrade. Mer än en sval godnattpuss blev det inte, tack vare mig skulle jag vilja säga.

Nu har jag i och för sig inget emot att hoppa i säng med honom, fast det har jag egentligen. Det vore dumt. Men det vore så kul att göra det med någon som tycker så mycket om mig utan att vara kär i mig. Det är helt fantastiskt egentligen hur han verkar uppskatta min person, både mitt intellekt och min personlighet och mitt utseende. Det sistnämnda efter sju öl åtminstone.

Jag kan hålla med Doris om att han är lite mossig på vissa sätt, men på det hela taget är han underbar. Tur att han är flint, annars skulle jag nog falla dit. Just det här att jag kan prata med honom oförställt och känna att det går fram, att han förstår och är intresserad, det är fantastiskt! Om jag ska försöka jämföra med Germanicus så är det i dennes fall ett mycket större avstånd oss emellan. Jag tror att det kan bero på att han har ett behov av att hävda sig, att subtilt imponera, som Claes saknar. Med mig i alla fall. Germanicus skulle aldrig beskriva sig själv som en mjukiskille t. ex.

Men var jag bakfull på Wittgensteinseminariet! Jag höll på att somna, det var en vidrig kamp jag förde med mina ögonlock.