18/10-93 Måndag, på Ritorno

Pluggar, och det går rätt bra. Intressant är det också, så varför är mina effektiva pluggstunder så sällsynta? Meningslöst att älta detta, jag får väl vara glad att de dyker upp överhuvudtaget och med all kraft bekämpa de sinnesstämningar som omöjliggör allt annat än sängliggande och tv-tittande.

Brevet till Frank är nu klart att skickas iväg, det är banne mig det första minimala lilla steget mot min Londonvistelse som jag tagit hittills. Tiden går för fort! (Det gör den när man inte fyller den med spännande, nyttiga, berikande aktiviteter.)

Oroar mig lite för att Claes inte verkar ha något intresse av att umgås med mig längre, fast det vill jag inte låtsas om egentligen. Att Nelly är mitt i en liten Love story är både kul och beklämmande, det påminner mig om min egen ensamhet och beundrarlöshet. Det ter sig rätt obegripligt ibland för oss båda att inte fler (att knappt några) killar märkbart faller i trance inför våra fantastiska uppenbarelser. Eller är det kanske just det de gör? Nä vad jag saknar är deras initiativ. Claes tyckte t. ex. inte alls att det var något fantastiskt med att Thomas fixat Nellys nummer och ringt upp o.s.v., enligt honom känner de flesta killar krav på sig att vara den som tar första steget. Vilket torde betyda att jag inte lyckats attrahera någon. Vad är det i så fall för fel på mig? Jag kan visserligen räkna upp ett antal, men så anskrämlig kan jag väl inte vara?

När jag åkte hem på nattbussen efter Konstfack förra fredagen t. ex. (efter att ha skilts från Soma som inte verkade ha någonting emot att slå följe med mig. Att han inte gjorde det berodde – inbillar jag mig – på att jag efter två nätter i rad med pilska karlar i sängen när allt jag ville var att sova var i starkt behov av en säng för mig själv. Fast nu ångrar jag mig förstås.) så satte sig en karl bredvid mig och glodde länge medan jag stirrade rakt fram och försökte se omedveten ut ända tills han inledde en konversation som avslutades med att han tyckte att jag var ”fin” (inget av mina favoritomdömen direkt) och att han sett mig förut lite varstans. Sen klev han av, och lämnade mig lite gladare.

Och Claes prisade ju mig och kom med skämtsamma(?) lovemakingförslag. Tyvärr har båda dessa komplimanggivare det gemensamt att de vid nämnda tillfällen var berusade. Till och med jag själv brukar tycka att jag är rätt söt när jag är full. För övrigt känner jag mig för det mesta attraktiv enkom för töntar.

Plötsligt dök Nelly upp, och sen Christian, jättekul! Dessutom sitter det en fet tjej mittemot så jag får känna mig ovanligt späd, trots att Nelly återigen har magrat. Och hennes Thomas ringde igårkväll. Grrr. Bara jag som inte har nån! Hoppas innerligt att åtminstone Doris håller mig sällskap i singeltillståndet framöver.