27/9-93 Måndag, på Ritorno

Typiskt att när jag nu äntligen nått Ritorno, och inte i gryningen som jag tänkt mig, så drabbas jag nästan genast av mental utmattning och uppgivenhet. Jag är fortfarande på introduktionen av Wittgensteinboken som jag ”hållit på med” i en vecka, jag kommer ju inte framåt! Ska bära upp alla mina lättillgängliga tidningar på vinden, inget annat än nyttiga böcker får läsas hädanefter.

Germanicus kom och tog farväl, honom har jag ju inte ringt så det var väl tur att han råkade sitta här.

Synd att jag inte känner minsta städlust trots att jag är harmonisk. Mitt hem har förfallit under depressionen, lampknapparna är kladdiga och travarna är fler än nånsin. Känner stor shoppinginspiration däremot, men vet att studielånet inte räcker till sprättning. Nä, jag vill faktiskt åka hem, även om kökkenmöddingen inte är så lockande. Men jag är hungrig. Tyvärr, för jag bantar ju.