3/8-93 Tisdag, på Ritorno

Här igen, det var ett tag sen sist. Men allt är sig likt. När jag äntligen ringde regissören i morse var ingen hemma. Och igår var det upptaget. Vad skönt det ska bli när det här är ordnat, och jag ska banne mig se till att jag sköter mina uppdrag bättre framöver.

Jag är väldigt sugen på att fota mina vänner, bara jag får tillgång till dem så. Igår missade jag fikningen på Lasse i parken, eftersom jag sov tre tunga timmar istället för en på eftermiddagen. Nu har jag drömt om Hedda två gånger i rad, igår och i natt. Igår var hon ihop med grann-Johan och båda var förskräckligt hånfulla och nedlåtande mot mig, liksom gänget från idéhistorian som jagade mig på Östermalm.

Nu ska jag inte börja tjata om min mentala och praktiska slöhet igen, men nog är den extrem. Min ambitiösa storstädning som jag påbörjade i söndags var helt avsomnad igår, fast jag stack ju ut på förmiddagen eftersom solen sken, alltid något. Och jag läser Koestlers självbiografi som är intellektuellt stimulerande till skillnad från alla gamla VeckoRevynar som jag drar fram vid behov av kravlös underhållning.

Jag undrar vad jag ska ta mig till för att slippa vara så missnöjd med mig själv. Dagar späckade av intressanta och givande aktiviteter kanske skulle hjälpa, när jag städade i förrgår kände jag stundtals lycka. Jag måste fixa en ny, fungerande, väckarklocka och gå upp tidigt om dagarna. Alltså äta frukost i köket så jag inte blir liggande i sängen hela förmiddagen.

Om drygt en vecka bär det av till London vilket jag knappt förmår glädjas åt eftersom det har varit och är en sådan väldig massa bestyr kring det hela så att det knappt känns som om det kommer att bli av.