7/8-93 Lördag, på Ritorno

Har fikat med pappa. Det var ju som vanligt, han blev arg över mina ”föebråelser”. Antingen är det jag säger inte min sak att ta ansvar för eller så har jag redan tjatat tillräckligt om det. Han har tyvärr rätt i att jag måste sluta anklaga honom, men på grund av att jag känner mig så dum som förväntar mig någon annan respons än hans ilska, och inte för att göra tillvaron lättare för honom. Eller våra stunder tillsammans mer meningsfulla snarare, vilket han anser att de bör bli.

”Det är inte ovanligt att föräldrar och vuxna barn bryter kontakten med varandra om viljan till den inte är ömsesidig” kläckte han ur sig. Så för mig återstår bara att inse att jag inte har en pappa längre utan en bekant. Det är så han vill ha det. Jag vet inte vad jag ska göra åt det. Sen blev det en massa tjafs om pengarna till Londonresan också eftersom jag nämnt en för låg summa sist vi pratades vid. Han trodde tydligen att jag försökte lura honom.

Förutom detta så är jag alldeles för tjock, det dallrar förfärligt. Och jag måste komma åt att prata med Nelly ordentligt innan hon åker till Finland på måndag. Sista tiden har jag känt något slags motvilja från hennes sida, hon vill aldrig träffas på tu man hand och verkar kylig. Något som gör mig nervsjuk.

Vilket också att den där Erik Mikael (kompositören) ringde i förrgår gör. I ren förvirring gick jag med på att ses igår, men när han ringde igen vägrade jag svara. Jag vet inte vad jag ska ta mig till! För jag orkar inte träffa honom. Eller det kan jag väl göra, men jag är ju inte intresserad av honom. Usch vad jobbigt. Varför kunde det inte ha varit Anders som plötsligt hörde av sig igen istället?

Snart ska jag gå och spela biljard med Germanicus. Eller Kopernikus som Elvira sa i torsdags när vi tre var på Trash Bar. Himla kul faktiskt, trots trista typer och trots att Elvira var lika skamlöst och sårbart flirtig och utbjudande som jag själv i den åldern.