24/8-93 Tisdag, på Lindquists konditori

Har kopierat Londonbilderna på Teknis och kostade på mig en baguette för att orka med på gympan klockan fem. Bilderna blev rätt bra.

Jösses, nu spelar de en av Londonlåtarna ute i köket – If I can’t have you som vi gick och skrålade för jämnan efter att ha hört den på Capital Radio i Franks sovrum. Jag är verkligen ledsen över att vara hemma igen, jag vill tillbaka till äventyren på Devonshire Arms.

Sista kvällen var som sig bör kaotisk. Elvira och jag satt i gräset vid Camden Lock med räkmackor och cider, gemensamt bläddrandes i Woman när de tre söta killarna som jag spanat in en bit bort tog kontakt med oss. Den sötaste ägnade sig enbart åt att komplimentera Elvira medan den fulaste låg utsträckt bredvid mig, intensivt gloendes. Sen gick vi till en pub och bilderna därifrån fick mig att skratta längtansfullt.

Till slut tog vi med killarna hem till oss, fast jag misstänkte att Frank inte skulle bli överförtjust om han inte fick känna sig som the one and only. Han verkade mycket riktigt lite purken när jag hängde i baren för att prata med honom, men bjöd snällt på cider. Sen satt jag och pratade nästan enbart med Jason (den näst sötaste) i Elviras och min stamhörnsoffa. Hon satt bredvid och hånglade med Neilson.

Inser att detta inte går att återge i ord, men vad som hände var iallafall att jag återigen stod i baren för att diskutera kvällens aktiviteter med Frank som med ens verkade helt ointresserad av att umgås med mig och systern så jag bad honom säga rent ut vad han ville göra. ”I want to sleep with you” säger han då, den knölen, och tjatar om att jag minsann inte behöver någon väckarklocka i morgon bitti, ”because I’ll nudge you” för vi skulle lägga Elvira i en annan säng och sova tillsammans i hans! Detta berättade jag upprört för Jason som menade att jag måste förstå hur engelsmän fungerar. De är gentlemän till en början, men sen talar de klarspråk, och i Franks fall var det ingenting att förvånas över eftersom jag skulle åka hem nästa dag och det här var sista chansen.

Detta resonemang tyckte Nelly lät rimligt när jag återgav det, inte minst för att jag ju satt och pratade med Jason hela tiden vilket fått Frank att inse att han hade en rival. Hur det nu än är med det så blev tydligen Jason inspirerad av Frank för efter att ha dryftat filosofiska problem med mig satt han plötsligt och sa att jag var ”shockingly beautiful” och att han funnit något hos mig som han saknade hos sin flickvän och att han var så enormt confused och att han önskade att han träffat mig för en månad sedan o.s.v