14/7-93 Onsdag, på Ritorno

Svettig efter cykelturen. Idag har jag skällt argt och högljutt på mig själv för min oförmåga att uträtta någonting utan att skjuta upp det först. Till slut ringde jag faktiskt Jontes labb, där det var semesterstängt såklart. Nu återstår den komplicerade uppgiften att ringa Pressens Bild och be om hjälp med mörkrum. Vem jag nu ska våga fråga.

Vid femtiden ska Nelly och Germanicus komma hit för vidare avfärd mot The Cew. De hoppade i säng tillsammans efter torsdagskvällen när jag gjorde sammalunda med Sonnie. För vår del hände dock inte mycket, trots hans fördelaktiga yttre var jag inte speciellt exalterad. Kanske för att han är en så nära vän till Soma och company, det känns lite incestuöst på något vis. Nelly däremot har aldrig haft någonting emot att idka sexuellt umgänge med mina vänner. Eller filosofikurskamrater snarare.

Hon är väl en smula nervös nu inför att träffa Germanicus igen såhär första gången efteråt. Och han, den tölpen, hade mage att fråga mig hur det hade gått med Sonnie! Jag avstod helt finkänsligt från att beröra ämnet nattsällskap vad gällde honom själv.

Nu kom Hasse, eller rättare sagt för tre påtårar sen. Tyvärr ville han veta vad min B-uppsats ska handla om och att jag knappt vet det själv stod ganska klart. Något är på tok med min mage, jag har kväljningar.

Nu har Hasse gått. Jag blev riktigt sugen på att träffa det gamla schackgänget igen, fast Hasses historier om hur de blivit portade både här och var är lite avskräckande.

Ja herre du min skapare. Nu har jag pluggat Wittgenstein och antagligen är det mig det är fel på och inte R. Hallers bok, för jag begriper ingenting. Trist.

På sistone har jag känt mig så märkligt likgiltig gentemot manssläktet, inte på det där viset att jag inte tror att jag någonsin ska kunna träffa Mr Right, utan jag har funnit ämnet ifråga helt ointressant. Det är rätt skönt, att släppa problemet med hur jag ska bete mig för att fånga en hyfsad karl.