Följde med en kille hem efter Trash Bar i söndags och har inte så mycket ångest över det, knappt nåt hände, som över att jag malde i evigheter om att han hellre skulle ha velat ha Nelly med sig, trots att han förnekade det. På morgonen orkade jag inte ligga och vänta på att han skulle sova färdigt utan åkte hem. Det jobbiga är att han verkade väldigt rar och trevlig medan jag betedde mig så himla töntigt att jag inte vill stöta ihop med honom igen, samtidigt som jag vill det. Men han kan ju knappast vilja det. Usch.
I fredags var det kul, på det där releasepartyt. En av kompositörerna blev väldigt intresserad av mig, trots att han var gift. Andreas som bjöd in mig hade bara ögon för Nelly vilket inte hindrade henne från att börja hångla med mitt gamla fyllehångel hemma i Andreas säng, medan både han och jag låg på ömse sidor om dem. Jag hade just somnat tack och lov, annars hade jag nog blivit lika sur som Andreas som körde iväg oss.
I söndags var det också kul trots allt. Vi var omgivna av killar hela kvällen och träffade massor av bekanta! Mattias, Lindas expojkvän Christer, Vera från Södra Latin och bäst av allt, gamle filosofi-Anders! Och sen kom den där killen, Lintan, som vi började prata med för att vi kände igen honom så väl, från Pelikan bland annat. Så risken är ju stor att vi ses igen. Hoppas innerligt att jag i så fall är i stånd att verka trevlig.