24/6-93 Torsdag, på Thelins

Livet har varit lite av en plåga på sistone. Ingenting av värde har jag gjort. Bara supit, spelat biljard, fikat och sovit.

Mammas och pappas krig sliter sönder mig och min egen oförmåga att ta itu med vad som måste göras är skrämmande. Idag kände jag bara för att hänga mig. Sen proppade jag magen full och sov. Vägrade vakna. Därför var jag tvungen att ringa runt till alla som sökt mig under dagen vilket delvis piggade upp.

Trash Bar igår var ett elände. Att Doris på Bistro B. innan visat totalt ointresse för vad som hänt Nelly och mig medan hon var i Portugal och att det gick uruselt på biljarden knäckte mitt humör. Som kronan på verket blev Nelly beundrad och bjuden på öl av en jättesöt kille och vägrade därför gå till Riche som vi bestämt. Och ingen visade mig något intresse vilket antagligen berodde en hel del på att jag stolpade runt enormt missnöjd med allt.

Det var länge sedan jag var så här less på tillvaron. Det går väl över, men jag måste kämpa mer. Söka jobb, ringa soc, ringa regissören Erik o.s.v. Börja skriva B-uppsatsen. Jag måste sträva efter självuppskattning och självrespekt som är grundad på mer än mitt utseende, och andras uppskattning av det. Som det är nu känner jag mig bara som en ytlig bluff utan innehåll. Jag vill uträtta mer än att ragga upp fulla killar på Trash Bar. Maniac-Micke var nog ett straff och en varning och ett tecken.

Sitter nu på Biljardpalatset i väntan på Nelly. Har gympat och det känns väldigt skönt, inte minst med tanke på mitt kaloriintag idag.

Nu stack Nelly iväg till Konsum med 100 spänn som hon lånade av mig för att kunna köpa Södermannakorv. Vad gör man inte för en vän som tagit med sig Asterix och Tintin till mig? Livet är kanske uthärdligt ändå.

Men tänk att jag aldrig inser att aktiviteter (nyttiga sådana framförallt) gör susen mot depressioner, förrän efteråt. När jag satt i sängen och bölade i morse efter ännu ett uppslitande samtal med mamma om pappa så funderade jag på att åka till Ritorno för att sitta bland folk och deppa åtminstone, men valde ändå den depressionsökande sömnflyktmetoden.

Det var skönt att sitta och älta föräldrarna med Elvira på Thelins förut. Ingen kan förstå vårat elände som vi. Nu ska hon åka till Gotland.