10/5-93 Måndag, på Ritorno

Det värsta är att min haka är täckt av finnar och pormaskar, det ser helt vidrigt ut. Jag gick hit hemifrån och nu värker trampdynorna och små svettpärlor rinner i ansiktet. Men vad spelar det för roll när man har en massa ACNE.

Och inte har Anders hörts av heller. Ganska obegripligt med tanke på hur gullig han var sist vi sågs. Men vad tjänar det till att undra, han är inte intresserad helt enkelt och så är det med det.

Känns tyvärr meningslöst att satsa på den där Micke, som för övrigt gjorde mig hemskt besviken när han ringde i fredags natt genom att inte vara Anders, för han har bara sett mig i skum belysning en kort stund och är det något jag inte känner mig med alla dessa vidriga finnar så är det ett dugg attraktiv.

Om torsdagskvällen och allt som därpå följde finns ju en del att skriva om, men det känns just nu ganska meningslöst. Jag är trött (mentalt) och sur och småfryser här inne (inga bord lediga ute som vanligt) och att supa skulle kännas något mer lockande om jag inte helst ville tillbringa resten av dagen med att gömma mina finnar. Jag ska inte klämma mer, jag lovar!

Jag har väldigt ont i diverse muskler i ryggen och midjan vilket antagligen kommer sig av mitt idoga jordskyfflande på landet. Där var det trevligt förstås, men särskilt på lördagen kände jag mig så tillknäppt och socialt orkeslös att jag sedan var övertygad om att alla tyckte att jag var en otrevlig tråkmåns. Men mammas ångest blandad med min egen gjorde att jag helst hade velat sitta för mig själv med en massa sprit och glo in i väggen. Ja blir det inget med Nelly ikväll så är det just så jag vill tillbringa resten av dagen. Begrunda denna sorgliga tillvaro med ett glas vin i handen. Och Clearasil på hakan.

Varför kommer inte Nelly? Visserligen är det meningslöst att älta min acneångest med henne. Fan, utan dessa oräkneliga röda upphöjningarna i ansiktet skulle det vara så mycket lättare att känna sig som en djup och självständig och intellektuell och kreativ och självutvecklande människa.

Nu kom Nelly och hon sa att hon inte ens såg dem.