20/4-93 Tisdag på Café 6:an

På sistone har jag varit rätt aktiv ändå, pluggat och gympat och lite av varje. Tydligen gäller det att inte känna efter så himla mycket utan bestämma sig och sen bara göra det. Jag känner igen detta resonemang, men jag får väl vara nöjd om jag kan tänka så någon gång.

Vilken äckligt klämkäck ton. Jag mår dock rätt bra när allt kommer omkring. Förkyld men än sen. Framförallt har det på något lustigt vis känts så himla skönt att sjunka in i mig själv och mitt grubbel när jag är ute på stan. Tyvärr börjar mina medvetna ansiktsuttryck komma tillbaka nu – ”jag syns, och jag bryr mig, fast det ska jag inte låtsas om”.

Jag sitter på den rökfria avdelningen, för enda lediga platserna i övrigt var precis där Doris-Nicke satt vilket jag inte låtsades om att jag såg. Och mig gör det inget om han tror att jag undviker honom för att Doris berättat vilken tönt han är. Nä, vad intolerant och människofientlig och ogin jag är. Killar är också människor.

Hursomhelst kan jag trots min längtan inte röka nu. Att det luktar gott här är till föga tröst. Och nu börjar det flockas folk här där jag sitter också. Snart har man väl någon i knät.

Ett litet ämne att glädjas över är att bankkassörskan tydligen missade att jag betalade min terminsavgift med ohyggligt liten marginal till nästa termins början, och alltså slapp jag förseningsavgiften på hundra spänn. Helt underbart, då kan jag gå på Ritorno imorgon – var jag just på vippen att säga, men det är ju seminarium.