5/3-93 Fredag, på Ritorno

Märkligt att jag känner mig så skvalpande fet när jag så länge varit väldigt motiverad att äta sunt och framförallt motionera dagligen. Istället har jag proppat i mig fettbildande saker och legat nästintill blickstilla så fort jag fått chansen. Usch.

Och ikväll ska vi gå ut och lyssna på Teddybears och Bob Hund och träffa en massa söta manliga bekanta antagligen. Ja några obekanta lär det ju inte bli, med dessa fettvalkar.
Jag får väl ställa in mig på en trevlig musikupplevelse istället för att söka uppskattning av det motsatta könet. Fast på sistone har jag fått en lustig vana av att i kalasfullt tillstånd känna mig helt oemotståndlig. Vilket mina närmaste vänner i och för sig påstår att jag är, men jag har knappt tränat någonting på sistone (bedrövligt!) och min stjärt svämmar nu över alla bräddar som en slapp oformlig klump.

Nelly har inte dykt upp. Hon skulle kliva ur sängen så fort hon lagt på telefonluren sa hon. Vis av erfarenhet kan jag mycket väl tänka mig att hon somnat om innan dess. Bäst att jag går och ringer, det var ju ett tag sen vi fikade på tu man hand.

Inget svar. Då är hon väl på väg då. I soffan där ute sitter en ung mamma med en alldeles ny liten grodliknande bebis som jag knappt kunde slita ögonen ifrån. Om nyfödingarna ligger sådär och sprattlar och bökar så kanske man inte behöver vara så orolig över deras livskraft. Jag trodde att de var mer som i koma.

Lite oroväckande är det ju att jag lyckades komma över ett fyllehångel även i lördags. Och det utanför Riche dessutom. En aning slampigt på min ära, men trevligt nog för att jag inte ska ångra det. Märkligt att han inte har ringt förresten, så lite som jag ville det.

Mitt sociala behov är tydligen stort nuförtiden och det är väl bra. Det är bara det att nu har jag fått mersmak, så bra lyckades det bli nu senast trots min fylla. Så jag vill hångla mera! Dock inte med honom. Problemet är alltså att jag måste hitta någon annan vilket inte verkar vara ett problem i sig, men tanken på att idka sexuellt umgänge med tre olika inom loppet av några veckor ter sig en aning otrevlig. Två olika är på något sätt illa nog, och dessutom verkligt. Håhåjaja.

Nu är Nelly här i alla fall, så jag kan ju diskutera saken med henne. Hon var tvungen att vänta på brevbäraren för att fråga varför hon aldrig får någon post.