21/3-93 Söndag, på Thélins

Skrev nästan måndag eftersom jag grubblar över hur jag ska utnyttja morgondagen på effektivaste sätt. Jag har just bestämt mig för att inte gympa idag för jag glömde bh:n hemma och Elvira kände sig trött och sjuk. Istället ska jag cykla till Bagis som ersättning.

Men då måste jag gympa imorgon, samt hämta studielånspapper på CSN och studieresultatsintyg på universitetet och åka till KB för att undersöka B-uppsatsmaterial. I vilken ordning, är frågan. Dessutom måste jag ju skriva de där attans hemuppgifterna, och alltså låna Pico och Machiavelli på universitetsbibblan. Så ut dit måste jag med nödvändighet. Om jag börjar med att åka till universitetet och går till CSN på vägen och gympar efter det (när jag lämnat min ansökan på CSN) och tar KB på tisdag? Så får det nog bli. Eller så tar jag KB efteråt, och upplever en sådan där effektiv dag som jag önskar att alla vore.

Det värsta är att av dessa planerade dagar brukar intet annat bli än att jag sover till två och sedan går upp och tömmer kylen. Men försöka duger!

Jag har med mig bilderna från 50-årskalaset i Vetlanda eftersom Björn Å. tydligen skulle vara i Bagis ikväll, och eftersom det aldrig verkar bli något spirituellt brev skrivet till Å:arna så ska han få dem, blott ett halvår efter evenemanget. Inte många har sån tur! Efter Susanne M:s kafferep igår stötte vi ihop med Opera-Kerstin i porten och när jag någon minut senare kom på att det var hon greps jag av ruelse eftersom hon och hennes kollegor fortfarande efter snart två år inte fått de utlovade logebilderna. Bedrövligt.

Att jag sitter här och inte hemma i sängen beror på att Nelly ringde från jobbet och prisade vädret och ville promenera. Av det blev intet, vi sågs här istället. Jag hade ju inte hunnit få i mig tillräckligt med koffein för att orka ens tänka på några mer avancerade aktiviteter än att fika. Sa i alla fall till Nelly att jag förstod hennes handlande i lördags lite bättre nu efter att jag känt mig tvungen att diskutera det på Ritorno i fredags.
Och att min djupa ovilja mot Niklas mest härrörde sig från den hemska kvällen hemma hos henne när bara vi två skulle supa och han dök upp oanmäld och plågade mig i timmar med sin närvaro och sitt försöksintellektuella tjafs och vägrade inse hur oönskad han var för min del. Att jag dessutom anser honom vara en obeskrivligt påfrestande tönt har ju inte Nelly någon glädje av att höra.

Nu måste jag hem och hämta cykeln.