1/2-93 Måndag, på Ritorno

Har som vanligt fått flytta runt tre gånger innan jag kunnat slå mig till ro. Jag önskar verkligen att det här stället inte var så poppis, jämt får man sitta i skräck för att folk ska fråga om det är ledigt bredvid en.

Nu skrålar det dessutom från väggjukeboxen på ett väldigt störande sätt. Jag frågade den nye, hemskt söte servitören om det gick att få tyst på eländet, men det verkar omöjligt. Bara att härda ut alltså. Varför betalade de för musik utan att stanna kvar och lyssna på den, de som satt här innan? Bara för att plåga mig eller?

Är trots allt gladlynt idag, inte minst över att jag kom upp och iväg i morse för omväxlings skull. Så inte nog med att jag gick på föreläsningen, jag åkte också upp till Feffe på statistikinstitutionen för att reda ut det där med min gamla låda som står kvar under hans säng och som han ringde och gnällde om för någon vecka sen. Vi fikade på Café 6:an, hur trevligt som helst. Någorlunda avslappnat faktiskt, för att vara med honom. Vi hade sällskap till tunnelbanan och när jag skulle gå in på posten för att hämta pengar till ett månadskort (äntligen har jag ett!) så stötte vi ihop med gamla Micke Schenkenberg som såg så sött förvånad ut över att se Feffe och mig i sällskap. ”Jaså, ni är ute och promenerar?”, sa han.

Sen tog jag äntligen mod till mig och frågade Feffe om hur hans date gått som han berättade om för Nelly på Riche vid jul. Den hade gått bra tydligen. De träffas fortfarande. Hon heter Ulrika, är 22 år och pluggar till fritidspedagog. Och är jättesöt. Blä, jag hatar henne redan. Och brinner av nyfikenhet.

Nu kom den där jag fruktade som frågade om det var ledigt, och tyvärr verkar det vara värsta sorten, en medelålders karl som inte gör något annat än glor. Bestämde i alla fall med Feffe att jag ska hämta lådan på lördag.

Något annat trevligt som hunnit hända idag är att jag fick VG på tentan. Vi åkte upp ett gäng efter föreläsningen för att kolla datalistan utanför expeditionen, och jag fick granska mitt personnummer gång på gång för att kunna begripa att jag inte bara klarat mig utan faktiskt fått VG. Jag kan knappt fatta det än, så lite som jag pluggat. Jag var faktiskt rätt säker på att ha kört. Och så fick jag VG, det är ju helt fantastiskt!

Och nu sitter jag här och hade tänkt ägna mig åt Wittgenstein och sen gå och jympa, det senare inte med någon större entusiasm tyvärr. Men det ska ske ändå.