Svante ringde två gånger igårkväll. Jag var dock ”inte hemma” nån av gångerna men oroade mig för att han skulle tro att jag lät bli att svara bara för att det var han. Så var det ju visserligen, men det hela är ju en aning mer komplicerat än så. Jag lät bli att svara inte för att jag inte vill träffa honom utan för att jag inte vet om jag vill.
Jobbigt. Han lät rätt så trevlig, men jag vet verkligen inte. Är det värt besväret? Tråkigt nog är jag ganska säker på att jag såg honom på Café 6:an idag när jag fikade med kursarna (som nog inte hatar mig ändå). Jag hann inte kolla tillräckligt noga för att vara övertygad, för om det nu var han så tittade han åt mitt håll så ofta. Nu är Nelly här.