24/1-93 Söndag, på Ritorno

Här igen. Alldeles för mycket folk här som vanligt, och ute snöar det.
Förutom att jag känner mig tjock och bedrövlig så gnager dessutom en tagg i bröstet av mitt slampiga beteende i torsdags. Nelly och Doris vill dock bara kritisera att jag tydligen höll på att bråka rätt rejält med den där stackars Bosse om att han inte uttryckligt nog bedyrade mig sin djupa och äkta kärlek. Suck.

Försöker att inte ha alltför mycket ångest för att Micke B. antagligen såg mitt inte direkt pryda fyllehångel på Riche. Om han såg det och brydde sig, alltså tycker att jag är en slampa, så ska väl det betyda att han inte är helt likgiltig för mig iallafall. Men att han följde med Nelly hem och ville hoppa i säng med henne grämer mig djupt. Att hon nekade honom är dock bra. En fin revansch.

Gudars vad deppig jag börjar känna mig. Kan inte bero enbart på att jag sitter i en klänning som verkligen låter min fetma komma till sin rätt.
Jag känner mig verkligen som en social katastrof, som bara skrämmer bort alla söta killar. Jag måste nog sluta upp med att vara mig själv så himla mycket.

Och nu ska jag vara lite positiv, såna här små ångestattacker är övergående, och jag hade ju kul i torsdags. Om bara Micke B. hade verkat gilla mig lite mer så jag slapp tvivla, och slapp tro att jag vid alla våra möten raserar den lilla respekt han kanske lyckats uppbåda gentemot mig medan han sluppit träffa mig.

I övrigt funkar mitt liv rätt bra, förutom att jag vaknar ibland på morgnarna och genast grips av ekonomisk depression. För mina pengar försvinner så enormt fort. Men jag är åtminstone någorlunda aktiv och entusiastisk.

Nelly kom och var sådär att hon inte gör en människa glad, men hon har jobbat idag och var ju också ute igår, dock inte till sent. Ändå lyckades hon somna hos en pensionär. Synd att jag måste gå om tre kvart.