Sitter här och väntar på min bakfyllecalzone. Mår rätt bra trots allt. Hade väldigt roligt igår, mycket hände såsom det ska göra under en helkväll. Får dock ångest vid tanken på hur mycket pengar jag bränt.

Svante ringde två gånger igårkväll. Jag var dock ”inte hemma” nån av gångerna men oroade mig för att han skulle tro att jag lät bli att svara bara för att det var han. Så var det ju visserligen, men det hela är ju en aning mer komplicerat än så. Jag lät bli att svara inte för att jag inte vill träffa honom utan för att jag inte vet om jag vill.

Jobbigt. Han lät rätt så trevlig, men jag vet verkligen inte. Är det värt besväret? Tråkigt nog är jag ganska säker på att jag såg honom på Café 6:an idag när jag fikade med kursarna (som nog inte hatar mig ändå). Jag hann inte kolla tillräckligt noga för att vara övertygad, för om det nu var han så tittade han åt mitt håll så ofta. Nu är Nelly här.

Är mer än vanligt trött i huvudet. Tentan är gjord. Om jag klarar den är det ett mirakel så lite som jag pluggat. Fick ihop Hegel rätt snitsigt men om det var rätt eller ej vet jag inte. Jag satt uppe hela natten men stirrade mest rakt fram och tänkte på annat och kände på mina muskler och funderade på om jag är gravid i sjunde månaden eller varför min mage annars är så stor och min mens så fantastiskt oregelbunden.

Jag kan bara inte fatta hur min pluggdisciplin har kunnat bli så usel. Hela veckan har bara runnit iväg och jag har flitigt sysselsatt mig med att sova och skjuta upp pluggandet till nästa dag. Bedrövligt. Konstigt att jag lyckades svara på allt ändå, men essäfrågan om liberalismen får jag nog inte många poäng på, en typisk sån där företeelse som jag trodde mig veta tillräckligt mycket om för att inte plugga så mycket på. Usch. Nu kom Nelly.

Är jag mig själv eller? Obegripligt nog kom jag iväg till Fittja idag och är nu alldeles uppsvullen av självbehag. Lämnade nyss in filmerna på Odenlabbet så än kan jag inte ropa hej, men ändå!
Och att min handstil är så liten och prydlig helt plötsligt, är det också ett tecken på att jag blivit en ny effektiv människa?

Enormt skönt att sitta inne i värmen nu efter allt rantande runt i orkanvindarna på jakt efter ett dagis att fota. Till slut hamnade jag på ett nere vid sjön, samma som pappa jobbade på faktiskt, och blev bjuden på kaffe tills föreståndarinnan hade tid att ge mig fototillstånd med villkoret att jag kommer dit med de bilder som ska publiceras så att föräldrarna kan godkänna. Och sen blev jag förd till en av avdelningarna där alla barnen var jättesöta och glada och högljudda och villiga att låta sig fotas. Jag blev helt exalterad och vill nu jobba på dagis. Det enda som retar mig nu är att jag faktiskt glömde bort att presentera mig i hastigheten, pinsamt.

Om jag ändå kom igång och fotade mera nu, det är ju så roligt, även om jag blir helt utmattad av koncentration rätt snart.

Nelly ska komma hit. Jag har inte varit ute sen förra lördagen, då vi satt hos mig hela gänget och sen åkte till och kom in på Riche. Förstår inte att Nelly har så mycket emot det stället, visserligen är man sin egen lyckas smed som hon säger, men var är man inte det? Jag brukar minsann ha kul. Men var alla söta trevliga pojkar håller hus är en gåta. Alla kan ju inte vara upptagna heller. Det måste vara något ställe vi missat.

I lördags träffade jag förresten Micke B. för första gången på tre månader. Manad av Nelly ringde jag honom äntligen, för att få låna en gammal tenta och hans Love and Rockets-skivor. Inte lät han så himla glad över att höra min röst, men han är ju ingen man av häftiga känsloyttringar.

Desto större var min förvåning när vi möttes utanför pressbyrån vid Odenplan och han tycktes överväldigad av min nya frisyr och hårfärg. I och för sig var det jag som började med att utbrista: ”Men vad du ser annorlunda ut!”, för han hade skägg och utsläppt yvigt hår, men sen upprepade han gång på gång att ”men du har verkligen förändrats!” och eftersom jag inte lyckades upptäcka några spår av äckel i hans tonfall så muttrade jag något om att han inte hade sagt om det var en förändring till det bättre eller till det sämre, och då sa han faktiskt att han minsann tyckte att det var till det bättre. Och det är den största komplimang jag någonsin fått av honom. Jag är fortfarande chockad. Sen berättade han helt av sig själv att han ”fått en ny flickvän”. Nån Kajsa. Vore verkligen kul att få se hur hon ser ut, och är.

Nu är Nelly här. Jojos och Jannes bebis har kommit! Jag vill också ha en.

Har just sorterat ut bilderna till pappa och vill nu kopiera om allihop, de är alldeles för mörka ju! Usch vad värdelös jag känner mig. Dessutom höll jag på i evigheter igårkväll, liksom kvällen innan, och inte inträdde den där känslan av harmoni och välbehag som jag brukar få när jag är aktiv. Nä, jag har verkligen legat av mig.

Nu kom tanten ut och ropade mitt namn, det var telefon till mig, nämligen Nelly som försökte få det att låta som en smärre katastrof att jag inte hade ringt så fort jag kom till Ritorno.

Jag var på Jympateket och solade innan jag kom hit och är nu röd och fnasig och ful i ansiktet. Och det verkar som om en hel del av min hårfärg försvann när jag tvättade håret i morse. Är jag på gnälligt surt humör eller? Kan ha att göra med att Pamela ska med ut ikväll, blotta nämnandet av hennes namn väcker min irritation numera. Vet inte riktigt varför, utom att hon är snål och självupptagen. Och rätt tråkig.

Måste kuska iväg till universitetet idag också med de där omåttligt försenade biblioteksböckerna. Innan de skickar kronofogden på mig. Antagligen är jag uppe i en tresiffrig förseningsavgift vid det här laget. Å, hoppas det är PMS jag har så att min mens äntligen är på väg. Ringde faktiskt och beställde tid hos gynekologen häromdagen, ska dit i februari någon gång.

Annars har väl inte mycket hänt på sistone utom att jag varit ovanligt energisk den här veckan och gjort bra saker. Har dock x antal telefonsamtal att ringa kvar, bl. a. till de vänner jag faktiskt har men kanske inte så länge till om jag inte hör av mig nån gång.

Igår satt jag här med Nelly när plötsligt Micke B. dök upp. Sen kom Doris också, och så gick vi hem till Nelly allihop och söp. Därefter tog vi en taxi till Riche och jag raggade upp en söt kille som följde med mig hem och visade sig vara rätt tråkig. Och flint.

Kul kväll i alla fall, men jag hade hellre hoppat i säng med Micke B. som jag antagligen gjorde bort mig gränslöst inför. Jeanette och Magnus från idéhistorian var där och särskilt Magnus kramade om mig med ohämmad entusiasm. Synd att jag var så läskigt full bara och inte minns så mycket direkt.

Här igen. Alldeles för mycket folk här som vanligt, och ute snöar det.
Förutom att jag känner mig tjock och bedrövlig så gnager dessutom en tagg i bröstet av mitt slampiga beteende i torsdags. Nelly och Doris vill dock bara kritisera att jag tydligen höll på att bråka rätt rejält med den där stackars Bosse om att han inte uttryckligt nog bedyrade mig sin djupa och äkta kärlek. Suck.

Försöker att inte ha alltför mycket ångest för att Micke B. antagligen såg mitt inte direkt pryda fyllehångel på Riche. Om han såg det och brydde sig, alltså tycker att jag är en slampa, så ska väl det betyda att han inte är helt likgiltig för mig iallafall. Men att han följde med Nelly hem och ville hoppa i säng med henne grämer mig djupt. Att hon nekade honom är dock bra. En fin revansch.

Gudars vad deppig jag börjar känna mig. Kan inte bero enbart på att jag sitter i en klänning som verkligen låter min fetma komma till sin rätt.
Jag känner mig verkligen som en social katastrof, som bara skrämmer bort alla söta killar. Jag måste nog sluta upp med att vara mig själv så himla mycket.

Och nu ska jag vara lite positiv, såna här små ångestattacker är övergående, och jag hade ju kul i torsdags. Om bara Micke B. hade verkat gilla mig lite mer så jag slapp tvivla, och slapp tro att jag vid alla våra möten raserar den lilla respekt han kanske lyckats uppbåda gentemot mig medan han sluppit träffa mig.

I övrigt funkar mitt liv rätt bra, förutom att jag vaknar ibland på morgnarna och genast grips av ekonomisk depression. För mina pengar försvinner så enormt fort. Men jag är åtminstone någorlunda aktiv och entusiastisk.

Nelly kom och var sådär att hon inte gör en människa glad, men hon har jobbat idag och var ju också ute igår, dock inte till sent. Ändå lyckades hon somna hos en pensionär. Synd att jag måste gå om tre kvart.

Idag är jag fortfarande på dåligt humör. Och min hand är helt slapp och halvförlamad! Ute är det så kallt att man vill gråta vilket jag inte är långt ifrån att göra hursomhelst. Åkte hit idag för att kolla eventuellt tentaresultat och föreläsningsschemat och lämna tillbaka de där böckerna. Hissen var trasig så jag fick gå upp till nionde våningen. Tentan var inte rättad, och föreläsningar var det både igår och idag. Har tvingat mig själv att stanna kvar här och gå på föreläsningen. Måste göra allt för att känna mig som en student. Pappas prat om studier som en framtidsinvestering ringer i huvudet.

Den där tjejen från filosofin jobbade inte på biblioteket nu vad jag kunde se, så jag prövar igen efter föreläsningen. Mycket möjligt att hon inte kan avskriva min numera enorma förseningsavgift och dessutom känns det pinsamt att ens hoppas, sist vi sågs hälsade jag knappt p.g.a. obeskrivlig asocialitet.

Kanske hade mitt humör inte varit lika bedrövligt om inte Nelly varit så sur. Jag lämnade dels låneböckerna och dels pappas negativ hemma hos henne i torsdags och skulle egentligen ha hämtat dem igår men blotta tanken på allt besvär gjorde att jag bara sov och åt igår, så jag ringde i morse och väckte henne och bad henne möta mig vid Odenplan som hon åker förbi med bussen. Tanken var att jag skulle stå vid hållplatsen så hon slapp gå av. Och där stod jag och frös när hon kom gående, eftersom hon inte orkat vänta på bussen som bara gick var tionde minut, och så var hon sur och otrevlig mot mig för det. Som om det hade varit för mycket begärt av mig, och jag tog väldigt illa vid mig.

Föreläsningen kan jag nog genomlida om jag intalar mig hur intressant den är, men sen ska jag till Teknis och kopiera demonstrationsbilder åt pappa och jag vill bara inte. Återigen är jag sådär att jag inte har lust med någonting, varför? Till och med det att åka hem och slöa ter sig alltför jobbigt och trist. Bäst att jag inte tänker på att jag måste ut till Fittja och fota nya, mer pedagogiska dagisbilder den här veckan. Vart tog min entusiasm vägen? Ack om jag finge sova tills jag blir glad igen! Det enda jag inte ser fram emot som ett elände idag är lustigt nog att gå och gympa. Varför är jag så ledsen? Måste ta mig ur det.

En annan sak, varför irriterar mig mamma så enormt numera? Jag får intrycket att hon är spänd på gränsen till sinnessjukdom utan att kunna peka på något särskilt. Kanske är det jag som är det. Säkert är iallafall att jag mer och mer känner att jag måste ändra på mig själv i grunden, på hela min livsföring. Funderar på att köpa ett avslappnings- och målsättningsband på Apoteket, och är inte främmande för att prova olika sätt att nå mitt inre. Ser inte sånt som meningslöst flum längre. Psykoanalys kanske vore något. För alltmer uppenbart blir det att jag inte på något vis är klar och färdig med mig själv.