Ännu hopplösare än vanligt att koncentrera sig på gruppövningstexterna. Vid det här laget har jag dock kommit till smärtande klar insikt om att det är poänglöst att plugga ett ämne om man inte sätter sig in i litteraturen utan bara stresshafsar igenom det nödvändigaste för att klara tentorna.
Nu kom Nelly och blev genast arg på mig för att jag inte ville att hon skulle vara sur som igår. Jag fattar att hon är deppig men blir själv deppig om hon snäser av mig hela tiden. Förresten så ringde han igårkväll, när jag satt och sydde med skränig musik på hög volym, så jag hörde inte signalerna förrän det var försent. Han lät så gullig på meddelandet, med en pytteliten stamning bara som ett minimalt nervositetstecken.
Fritt fram att skriva om i fredags alltså, men just nu har jag varken tid, ork eller lagom bra penna för det.
Det här är ingen blogg. 