29/12-92 Tisdag, på Ritorno

Pappas födelsedag vilket jag för en gångs skull inte glömt utan tvärtom har jag köpt ett par rödrutiga boxershorts åt honom. Trist, men han ville ha kalsonger.

Deprimerande nog har jag inte fått tag på Nelly. Jag fattar inte var hon kan vara! Antagligen har hon dragit ur jacket för att få sova ifred, hon var ju ute med Nina igår. Fast hon skulle plugga! Och det borde jag också göra, tyvärr är jag duktigare än någonsin på att låtsas som det regnar och strunta i alla hemuppgifter jag måste göra på grund av gruppövningsskolk. Och Heidegger. Och B-uppsatsen!

Istället fördriver jag mina dagar som vanligt, som om jag faktiskt hade semester alltså. Skrämmande att jag är så van vid detta slappa leverne. Mitt slappande är dock mera lustfyllt nuförtiden, jag läser och pysslar i hemmet och gympar och träffar vännerna istället för att enbart äta och sova. Och så glor jag på tv förstås, vilket inte känns lika depraverat nu när jag kan sitta i soffan istället för att ligga på sängen. Min ommöblering och mitt heminredande har förlorat nyhetens behag vid det här laget tyvärr, dessutom borde jag ha dammsugit i morse. Det glömde jag alldeles bort, liksom jag förträngde att jag skulle ha tagit med mig Heidegger hit för att få nånting gjort. Särskilt som jag ska hem till Bagis ikväll, vad skönt det hade varit att ärligt kunna säga sig ha tillbringat dagen åt intellektuell verksamhet. Det var så länge sen. Usch. Nu går jag och ringer Nelly igen, hon måste ju vakna eller komma hem nån gång. Ju förr desto bättre.

Nu svarade hon minsann, och sa nånting om Pelikan och grannen när jag frågade var hon hållit hus. Hon envisades med att vara för bakfull för att kunna komma hit, så jag får väl pallra mig hem till henne.