23/11-92 Måndag, på Ritorno

Tog ut mina sista bortglömda 30 kronor på posten och köpte kaffe här för hälften. Tänk ändå vad man spenderar på att få dricka sitt kaffe med sällskap. Bredvid mig sitter två unga gymnasistkillar av den gamla sorten, alltså lite småpunkiga och låtsasrebelliska med höga Doc’s och rufsigt tuperat hår. De pratar med höga gälla målbrottsosäkra röster om hur barnsliga och töntiga andra är och skämtar poänglöst, oavbrutet. Ganska störande. Nu härmar den ene Tomas Bolin/Jonas Inde och det är ju rätt kul för honom träffade Nelly och jag på La Fontana förra torsdagen. Han ville bjuda på lammkött eller korv, men såg förvirrad ut när Nelly krävde räksallad.

Att jag skriver så fel och slarvigt kan bero på att jag tillbringat ett par timmar i Rinkebykyla med min mamma. Äntligen har alltså fotandet blivit av. Nu har jag en kasse med diskborstar och fönsterskrapor som mamma fyndade på en basar.

Nelly ska komma om en halvtimme och jag ber Gud att hon ska ha fått sitt studielån. Jag fick lite (mycket) mat av mamma igår, förutom skjuts från träningen till Pelikan, så jag tvingas inte äta ris utan tillbehör ikväll hur det än blir med pengarna. Men ciggen är på upphällningen, liksom igår, vilket fick mig att ringa mamma och tigga femtio spänn. Usch.

Igår var det tenta och jag var helt övertygad om att det skulle gå åt skogen. Jag har aldrig känt mig så apatisk och odisciplinerad inför en tenta, men till all lycka kunde jag svara på allt. Hur pass tillfredsställande återstår att se. Sen cyklade jag i smällkylan till Ritorno där inte bara Nelly utan även Doris och Peter och Pamela satt till min stora glädje. Pengar att låna ut till kaffe och cigg hade de också. Sen träffade jag Elvira på Friskis och Svettis och hon hade glömt mammas pengar hemma och som om det inte var nog skäl för min förtvivlan och vrede så tyckte hon dessutom att det inte var något att bråka om. Grrr! Men hon ringde mamma som kom förbi efter att ha kört pappa till flyget och hade med sig mat och pengar. Vad skönt att vi är sams! Jag har saknat den där moderliga omsorgen.

Sen kom jag till Pelikan och pratade lite osäkert med mina mest bekanta kursare och kände mig impopulär och töntig som vanligt, men det gick över så smått. Även om jag nog pratade en massa strunt faktiskt. När det blev känt att jag drack vatten p.g.a. fattigdom blev jag överöst med låneerbjudanden.

Jeanette tog all uppmärksamhet större delen av kvällen i vanlig ordning men värre var att jag fick för mig att hon börjat ogilla mig. Jag kände mig en aning ignorerad och tog åt mig omedelbart när hon nämnde att hon aldrig orkade tycka illa om folk utan föredrog att inte låtsas om dem. Att jag aldrig ska upphöra att befara det värsta jämt.

Maria är alltid vacker och vänlig men då och då när jag pratade med henne hajade jag till inombords av hur struntpratigt det lät. Jaja. Sen bjöds vi hem på kaffe allihop av Jenny med kort rött hår i en annan grupp och där satt vi i en jättefin lägenhet på Götgatan och drack superkoncentrerat kaffe och jag försökte bekanta mig lite med folk. Samtidigt störde jag mig på hur barnsliga de var och saknade mina kära filosofikursare mer än någonsin. Inte kan det bli detsamma med de här små ynglen inte. Sen tog jag sista tunnelbanan hem med Kalle som är rolig och trevlig och antagligen tycker bra om mig, men jag betvivlar det av gammal vana för säkerhets skull.

Jag har inte ätit på hela dagen, men mammas lamm med curryris smällde jag minsann i mig i natt.