7/10-92 Onsdag, på Ritorno

Plötsligt känns det som att jag är på väg att brista av längtan efter ett par snälla ögon. Flitigt pluggande brukar i och för sig göra mig väldigt kärlekskrank. Till råga på allt är jag proppfull av segt snor och har ruskigt ont i halsen.

Vad gäller pluggandet har jag inga större förhoppningar. Jag har inte ens läst ut en av de sex böcker vi har till tentan. Igårkväll läste jag en sida och orkade sen inte mer av pur sanslös trötthet. Även nu är jag uppfylld av en övermäktig utmattning men kämpar på i mitt töcken. Lustigt nog fascineras jag ibland av hur intressant det är det jag läser, som om jag vore inställd på motsatsen.

Men usch vad tanken på de ambitiösa tonåringarna, som jag inbillar mig att min kurs består av, oroar mig. Problem med att begripa eländet har jag ju inte, men att komma ihåg allt! Det är ju mängder. Hittills har jag inte haft anledning att känna mig triumfatoriskt överlägsen mina kurskamrater heller vilket jag hoppats på. Jag pratar väl nästan mest på gruppredovisningarna i och för sig, med konkurrens från den där blonde fjanten med sina lättköpta poänger som för ner diskussionerna på en allt annat än intellektuell nivå. Trots detta har jag inte utnyttjat tillfällena att svänga mig med obegripligt dravel så som jag borde tyvärr.

Nu kommer Nelly. Hoppas hon har köpt halstabletter åt mig. Stackars mig.