Jag kom iväg hit, det gjorde jag. Men inte hittade jag föreläsningssalen! B5 var det, och jag har irrat och letat och hållt på, men gav upp utan tårar. Jag intalar mig att jag klarar mig utan gymnasietrista föreläsningar och det stämmer nog, men i så fall bara om jag pluggar på egen hand. Vilket inte har blivit av. Istället jobbar jag heltid med att fördriva dagarna på minst ansträngande möjliga sätt.
På vägen hit, precis när jag svängt under bron och kunde se universitetet breda ut sig, mötte jag en annan cyklist i hjälm och precis innan vi var jämsides kände jag igen gamle Feffe-Micke som jag hejade på och han sken upp. Jag fortsatte dock, för jag trodde att jag var sen, men vände mig tack och lov om och såg att han stannat. Pinsamt. Så jag cyklade tillbaka till honom. Han är ju så söt. Jag kände hur jag ville stråla i hans närvaro. Han jobbade kvar på måndagspuben och ville att jag skulle gå med i kulturutskottet. Bra idé. Verkar vara enda sättet för mig att lära känna folk här. Min klass är säkert inte hopplös, men jag träffar den ju så sällan. Inbillar mig att jag redan uppfattas av den som slö och konstig.
Jag verkade säkert helt obalanserad och osammanhängande när jag pratade med Micke. Typiskt.
Lyckligtvis gick jag med på att gå ut med Nelly igårkväll, trots att jag höll på att somna. Vi hade tänkt ses på Bistro Bohème, men tack vare en plötslig snilleblixt ringde jag dit och kollade och mycket riktigt skulle de just stänga. Så vi grubblade länge och väl över vart vi då skulle gå. Det är så mycket att beakta, ölpris, läge, klientel, stämning o.s.v. Jag var nästan villig att gå på Riche, jag ska förklara varför när jag är mera sugen på att skriva långt och detaljerat. Till slut enades vi om Café Tivoli och jag cyklade dit som ersättning för den uteblivna cyklingen till servicehuset samma dag vilken kom sig av att jag försovit mig.
Så satt vi där och hade så himla roligt och trevligt i ”blott” varandras sällskap. Jag tror att min apati-och slöhetsdepression har gått över nu. Bara det att jag vill umgås tyder på det. Jag har börjat fatta att livet inte är evigt, höll jag på att säga, alltså att jag inte kan låta bli att träffa mina kära vänner och istället stanna hemma för att kontemplera hur ofta som helst, dels för att jag hatar att missa händelser och dels för att det är nu det pågår, livet och umgänget och det. Jag bör tvärtom ta varje chans att träffa folk, för jag mår ju bra av det och det är de dagar jag umgåtts mest som sedan lyser i minnet allra starkast.
Som i torsdags. Usch, nu har jag redan närmat mig det där jag ska skriva detaljerat om. Men det började med att jag pysslade i lägenheten, satte upp tyg vid sängen och färgade mitt nya överkast blått och satte upp gardiner och det blev så fint. Sen kom Elvira och fikade några timmar och jag njöt av varenda sekund med min syster som är så fantastiskt söt och klok och rolig att jag inte vet till mig av lycka över att hon är min. Samtidigt som jag i vanlig ordning ångestade över att jag träffar henne så sällan och inte har ringt henne på jättelänge.
Överhuvudtaget grämer det mig oerhört att jag inte varit så umgängessugen och glad hela sommaren som jag är nu. För skillnaden är bara att jag orkar anstränga mig något mera nu (inte tillräckligt mycket dock, jag har fortfarande inte ringt Ylva, Micke B., Johan, Gunilla, Stefano och alla andra som jag inte hört av mig till på månader).
Jag är i sånt val och kval över huruvida jag ska klippa lugg eller ej. Varje ful tjej med lugg jag ser får mig att vilja behålla mitt Veronica Lake-svall, men så fort jag ser en vacker luggförsedd tjej så vill jag klippa mig genast. Nu sitter jag för övrigt och läser om vad som egentligen hänt i sommar för att se om mitt intryck av enbart isolerat slöande hela dagarna stämmer. Faktiskt verkar det inte så.
Vad skönt att läsa det jag skrev 3/9 när jag jämför med hur mycket bättre jag mår nu! Och hur någorlunda fint jag har det i min lägenhet nu, det är bara köket kvar att piffa upp. Men ändå jobbigt att inse hur dåligt jag mådde då.
Nu ska jag cykla iväg och shoppa lite. Vad roligt det är att ha lust med saker!
Det här är ingen blogg. 