Har just fikat med min far. Han bryter alltid upp för tidigt och lämnar mig osäker på om jag tråkat ut honom eller ej och om han tyckte att jag var ful, fast jag inser det meningslösa och onödiga i såna tankar. Det enda som verkade missnöja honom var ju att jag inte skickat iväg mina räkningar än, vilket faktiskt är obegripligt. Fast kanske inte. Han ville att jag skulle fråga mig själv varför jag är så slarvig med sånt och jag klurade ihop någonting om att steget var så långt för mig mellan mitt fotoarbetande och att få betalt för det, det fanns knappt något samband.
Till råga på allt är jag fullständigt pank just nu vilket jag upptäckte i söndags då bankomaten vägrade ge mig mina sista 500 spänn eftersom det inte fanns några. Jag fick låna 300 på villkor att jag skickade räkningarna ikväll. Ja, varför inte.
Ska vi ta lördagen nu då. Den var ju mer än vanligt händelserik må jag säga. Till att börja med satt vi på Limerick som var jättemysigt, billig öl och framförallt billig Irish Coffee. Först var det jag, Nelly, Doris, Pamela och Åsa (kul att träffa henne, det var länge sen och hon är faktiskt trevlig) och vi hade hur trevligt som helst, min klänning beundrades och så, när jag rätt som det är ser Hedda kliva in. En kraftig chockupplevelse, jag har inte sett henne på ett år. Hon var sig lik och i vanlig ordning fick jag enorm prestationsångest vad gällde att vara trevlig och intelligent och säga smarta välformulerade saker. Fattar inte varför. Det är som om jag anade ett konstant missnöje med mig hos henne, som om jag ständigt var tvungen att anstränga mig för att duga i hennes ögon. Med betoning på anstränga, jag kan inte slappna av och låta henne ta mig som jag är utan spänner mig till bristningsgränsen och tolkar varje tonfall och min hos henne som är annat än hängivet uppskattande som tecken på att jag inte håller måttet.
Så när vi sedan satt i Humlegården och drack vin och den flaska jag delade med mig av till Hedda välte mot henne för andra gången och hon snäste ”skärp dig!”, då satt jag ända tills vi skulle gå och kämpade mot tårarna och sa knappt ett ljud ens till de andra. Det kändes som ett fruktansvärt nederlag efter all möda jag lagt ner på att hålla henne nöjd och glad vilket jag på något snett vis sett som mitt ansvar.
När vi skulle gå frågade jag henne varför hon snäst och hon hade förstås märkt att jag ”surat” över det men fattade inte varför utan tyckte att jag var enbart fånig vilket inte gjorde mig mer avslappnad precis. Resten av kvällen försökte jag låtsas som ingenting men var fortfarande olycklig samtidigt som jag skämdes över att jag varit så känslig. Nu funderar jag på att skriva till henne och beskriva hur jag känner det för jag tror inte att jag klarar att göra det muntligt.
Vi hamnade i alla fall på Pelikan där John och Ossian var och dem satt vi med. Jag fick äntligen prata filosofi med John igen och kände mig ganska smart faktiskt när vi diskuterade Wittgensteins språkfilosofi vilken jag borde vara expert på vid det här laget. Men inte är. I så fall hade jag varit klar med B-uppsatsen. Usch.
Sen ville jag in på Kristallen och trängas. Jag var verkligen i trängande behov av lite karluppskattning, jag började till och med fråga ut John om hur man hittade en flört. Pinsamt. Och Ossian råkade bränna mig med sin cigg men vägrade bli ledsen över det som den kaxige lille slyngel han är så vi höll på ett tag med att fräsa med tungorna mot varandra så saliven yrde. Trots detta sa han att jag hade en fantastisk byst och det var ju uppmuntrande. Framförallt var det något som var bra att ha när jag mosade in mig på Kristallen med skärpan inställd på flört vilket dock aldrig brukar lyckas där (undantaget Jari, men det var ju rätt misslyckat).
Hur det nu var så frågade jag en söt kille om cigg (inte bara i flörtsyfte, mina egna var på upphällningen) och så började vi prata. Han var skåning och där med några likaledes skånska kompisar som dock inte var lika söta så jag spetsade in mig på den här Stefan som han hette. Så stängde Pelikan och vi gick iväg mot McAllan hela gänget, utom Hedda som redan gått hem. Hur det nu var så kom vi inte in på sluskstället och alla avvek utom Nelly och jag och Stefan och hans kompis Mattias (tror jag) som åkte till det där stället vid St. Eriksplan, Tritnaha. I en taxi märk väl, jag var mig sannerligen inte lik.
Redan då hade jag bestämt mig för ett fyllehångel med Stefan för han var väldigt söt och charmig. Efter många om och men kom vi till slut in på det där stället och så satt vi på en avsats och jag väntade och väntade på att han skulle börja tafsa. Under tiden pratade vi om lite av varje och det var faktiskt jättekul att sitta med en kille som verkar tycka att man är trevlig att umgås med. Märkligt nog tvivlade jag inte på hans intresse särskilt mycket, kanske för att mitt eget var så uttalat raggmässigt. Ingen av oss hade några pengar till mer än varsin öl, och lika bra var det med tanke på hur lång kvällen varit. Min berusning höll sig någorlunda i schack faktiskt trots blandningen av öl, Irish Coffee och vin. Till slut la han i alla fall armen om mig och jag drog en suck av lättnad.
I samma stund kom den där Mattias fram och Stefan flög upp och fram till honom och jag fick för mig att de tjafsade om något. Jag ville ju bara att han skulle sätta sig bredvid mig med sin arm igen, men istället satte han sig på huk framför mig och sa att han måste åka hem eftersom han skulle ta tåget hem till föräldrarna i Helsingborg klockan åtta. Jag vägrade dock ge upp när det nu kommit så pass långt och föreslog att vi skulle ge oss av tillsammans, för det var ju så trångt och svettigt här, man stod ju inte ut! Hemma hos honom var det någon kompis som sov över så vi tog nattbussen hem till mig. Jag tjatade om hur stökigt jag hade det och att min säng var bäddad med ett överkast som underlakan ända tills han sa ”men sluta nu!” och jag kände mig fånig.
Så satt vi på min säng och drack kamomillté och så la vi oss ner, jag med huvudet på hans arm och vi pratade och pratade. Då gjorde det mig detsamma vad som hände, för det var så trevligt bara att ha kroppskontakt och prata. Hans dialekt var så söt. Till slut föreslog han att vi skulle ta filten över oss och då sa jag morskt att vi kunde lägga oss under täcket och så hoppade jag upp och slet av mig kläderna trots att det var nästintill dagsljus. Det förvånade mig redan då. Han gjorde detsamma och så kröp vi under täcket och jag pratade på så jag blev andfådd ända tills han pussade mig på axeln (då blev jag verkligen andfådd). Jaha, och så höll vi på. Han hade verkligen muskulösa ben, och baken var helt underbar. När han klädde av sig hade han förvarnat mig om att han hade ett ärr på bröstet och det såg faktiskt rätt läskigt ut och kom tydligen från en operation han genomgått som spädbarn. Det störde dock inte det minsta.
Så visade det sig att han inte hade någon kondom så jag låg ett tag och funderade över om jag skulle försöka leta rätt på en och kom fram till att det verkligen var dags att avbryta celibatet så jag frågade vad han tyckte och han hade förstås inget emot det. Sen skulle jag naturligtvis hålla på och tjafsa om att jag fått kondomer när jag var med i SSU och haft temakväll med RFSU, som om jag tyckte att det var skamligt att ha kondomer hemma. Sen hade vi jävligt kul, även om jag inte nådde några himmelska höjder precis.
Det här är ingen blogg. 