25/7-92 Lördag, Lasse i parken

Dags att plita lite igen. Som jag har ältat nu i en månads tid så är det mig obegripligt hur folk klarar att jobba heltid och dessutom få någonting annat gjort.

Halskedjan som jag lånat av Nelly verkar bli glödhet i denna brännande sol. Att sitta i skuggan är dock uteslutet, här ska det bli solbränna. Sorgligt bara att jag är så fet. Mina överarmar dallrar mer än någonsin och jag har sett min stjärt tillräckligt många gånger i hallspegeln på sistone för att veta att den inte är rund och go utan fet och slapp. Visserligen är det skamligt att deppa över lite fett när man har fast sommarjobb och egen lägenhet och inte bor i Sarajevo. Så det så. Men jag har tydligen en meningslöshetsdepression nu för tiden och det är eländigt. Att vilja vilja, men inte vilja liksom.

Nelly och jag satt på Bistro Bohème i förrgår och jämförde depressionssymptom och då ansåg jag att livet skulle kännas bra mycket mer lekande om vi hade fler bekanta, det vill säga träffade nytt och roligt folk när vi gick ut. Samtidigt så blir jag på dåligt humör när Nelly ber Doris och Pamela att följa med oss ut och supa. Jag vill att det bara ska vara hon och jag, i alla fall ibland. Och att se Doris smal och tjusig i vackra kläder är oslagbart som depressionsframkallare.

Jag fattar ändå inte varför jag ska tycka så illa om mig själv. Det är så himla tjatigt. Tänk om jag kunde ägna mig åt Wittgenstein istället för att älta mina fettvalkar. Så fick jag något gjort i alla fall. Och ju mer jag tänker på att banta desto mer fixerad blir jag vid att äta. Jag behöver tydligen något som kan konkurrera med min fetma om uppmärksamheten. Hypnos eller lycklig kärlek till exempel.

Fast det där med att träffa en glad, söt, intelligent kille i lagom ålder som faktiskt föredrar just mig framför alla andra, det verkar rätt hopplöst tycker jag. Och fyllehångla har jag tappat lusten till. Gjorde det i lördags med en 28-årig läkarstuderande som jag träffade på Riche men utan större entusiasm måste jag säga. Desto ivrigare var jag med att hindra honom från att följa med mig hem.

I tisdags var jag på Charles Dickens med Nelly, Doris och Peter och efter ett par öl kändes det faktiskt som om jag var en aning förälskad i Micke B. men nu vete fan.

Ringde Nelly nu för att be henne ta med den där fina Dorisblusen till mig. Annars går jag inte ut ikväll! Hon var dock i duschen.

Det här med Micke B. ja. Jag hade inte träffat Peter sedan min inflyttningsfest då han sa saker som efteråt gjorde mig ledsen och arg men det berodde tydligen på missuppfattning. Exempelvis hade han på Mickes förfrågan sagt att Feffe inte var så snygg och detta eftersom han trodde att jag och Micke hade något på gång! Och jag ville ju veta vad Peter mindes av hur jag hade varit. Jag har fått viss information av Doris och Nelly om vad som hände under min whisky-blackout. Av Micke B. har jag ju bara fått veta att jag inte ”betedde” mig, vilket plötsligt får mig att befara att inte heller han minns så mycket. Vore trist om det lilla som jag minns hände berodde på en blackout även hos honom.

Jaja. Peter sa i alla fall att jag hade flörtat som besatt och, när jag krävde detaljer, varit ”väldigt tillgänglig”. Suck.

Nelly sa att det var helt ok att Peter berättade lite mer utförligt om vad som hänt mellan Micke B. och mig, och då nämnde han förstås det där med att Micke B. och jag hade stått och kramats vid diskbänken, vilket är ungefär det enda jag minns av den natten efter det att jag satt i soffan med två kaffekoppar framför mig, den ena med min Jonny Walker Red Label i och den andra med Peters Black Label, och då tänkte jag att jag äntligen skulle få ta reda på skillnaden dem emellan. Efter det slog det dock slint och resten av festen är ett dimmigt töcken.

Jag minns dock som sagt svagt vår kram i köket, och tyvärr har jag något slags oerhört svagt minne av att vi pratade också och att Micke B. kan ha sagt något om att han inte var kär i mig eller nåt. Jag är dock inte mer säker på det än på huruvida vi gjorde något mer än kramades, och det var det jag ville höra om Peter visste. Doris hade ju sett oss i köket hon med och raskt skvallrat för Nelly i vardagsrummet om att vi stod och hånglade vilket fick Nelly att springa ut på gatan och sitta i parken och gråta omväxlandes med att stå nedanför mitt fönster och tjuvlyssna. Doris var dock i efterhand inte helt säker på att Micke B. och jag faktiskt hånglat så därav mitt hopp att Peter sett och mindes nog för att veta. Å vilket tjat.

Nu är jag äntligen framme vid poängen, och ja, Peter hade för sig att Micke B. och jag hade pussats. I så fall på grund av rent medlidande med en okysst, kan jag tänka mig. Dessutom är alla fulla karlar ute efter sex med vem det vara månde, har jag insett. Och framförallt inser jag att om Micke B. hade varit det minsta intresserad av mig så hade det hänt mer den natten. Fast Nelly menar att med tanke på att hon var närvarande så hade han inte en chans att visa så mycket intresse även om han velat. Mitt flörtiga beteende åsåg hon med blickar som ville döda, och även om jag var för omsluten av whiskydimmor för att lägga märke till det så var nog Micke B. desto mera medveten.

I alla fall så började Nelly gapa och gasta med fingrarna i öronen att hon inte ville höra mer och var nära att bränna mig med sin cigg av ilska över att jag eventuellt pussats med Micke B., så Peter vågade inte berätta mer.

Nu kom Aga och Ronnit. Aga som jag inte har ringt fast hon har gjort det massa gånger. Suck. Hon mådde bra i alla fall, men de skulle ner och bada så vi hann inte prata så länge. Ska ringa, vill träffa henne ordentligt.

I alla fall, Doris hade tyckt att det varit spänning i luften mellan mig och Micke B. den där gången när vi sågs här för att jag skulle få hans film. Nelly och Doris dök ju upp då efter ett tag vilket inte enbart gladde mig, det var så mysigt att sitta själv med Micke B. I och för sig blev jag avlastad ansvaret att roa honom på egen hand. Om Doris anade spänning så är det ur min synvinkel inget konstigt med det eftersom jag för min del inte visste och fortfarande inte vet vad han mindes och framförallt vad han tyckte om vad som hände den där natten.

Nu kom underbara Nelly så jag ska väl sluta tjata om den där spinkige blekfisen, utan haka men med gräsliga vänner.