Förskräckligt vad lite jag skriver nu för tiden. Om jag ändå ägnade mig åt uppsatseländet! Men icke. Har inte jobbat med den på en vecka tror jag och det hade jag verkligen bort göra. Istället har jag hängett mig åt slöhet och letargi (måste slå upp det där ordet, Feffe skrev så i ett brev och det låter bra) och inte ens njutit av det, tyngd som jag är av mina plikter.
I helgen jobbade jag i alla fall och nu har jag nackspärr eftersom Tore var så bråkig och dum. Igårkväll satt jag i Bagis och glodde på TV och ringde till Micke B. för att fråga om han ville köra min flyttbil om ett par veckor. Jag var inte så lite nervös inför att ringa, som jag alltid är när det gäller honom, av oro för att tränga mig på, inkräkta på hans ”lebensraum” liksom. Men vi småpratade i en timme och han verkade faktiskt nästan smickrad över förfrågningen. Han kanske inte hatar mig ändå!
Men jag måste säga att han varit omåttligt retsam och fräck de senaste gångerna vi var ute. Ack, hoppas dock det inte är ett minne blott! På nåt sätt måste vi fortsätta umgås tycker jag, trots att vi inte är kursare. Och han lär ju inte ringa och föreslå något.
Hans popularitet är sannerligen ett mysterium. Inte ens Nelly förstår, och hon borde verkligen.
När min uppsats är klar tänker jag supa bort ett kilo hjärnceller. Nä usch vad det lät hemskt.
Solen lyser varm.
Det här är ingen blogg. 