3/1-92 Fredag

Det här slappa livet knäcker mig, jag är ständigt utmattad. Och håglös. Ingenting av värde blir uträttat. Firat jul har jag förstås, och nyår med buller och bång, hela natten lång. Det är väl den jag har fullt upp med att återhämta mig ifrån.

Annars tycker jag mest att mina dagar har fyllts av trotsätande och uppgivet sovande, istället för långa promenader och dagboksskrivande. Kanske är det de korta stunderna av sol numera som förvillar mig. Knappt har jag samlat nog energi för att komma ur pyjamasen och duscha, så har solen gått ner och det är kväll. Ännu en dag förspilld åt destruktiva, förslöande sysselsättningar som soffliggning och kylskåpsvandringar. Jag måste nog helt enkelt få mer gjort medan det är ljust för att känna mig nöjd med mig själv!

Lite orättvis är jag nog. Egentligen var det bara igår som jag betedde mig så förfärligt slött. I måndags fikade och shoppade jag med Elvira. I tisdags fikade jag med Doris och Nelly, en riktig toppenfika faktiskt, kanske för att vi satt på Kafferepet inne i stan vilket innebar ett välkommet ombyte från alla Billströmsbesök. Sen firade vi nyår hemma hos Doris, bara vi tre och Peter, det var jättekul. Onsdagen blev en bakisdag, fast jag var lite energisk hemmavid ett tag innan jag hälsade på hos Doris och gick till Spiran och käkade Kinamat med dem. Sen satt väl tröttheten i tills igår antar jag, för jag var så enormt slö. Fast jag gick visst till Söders Hjärta i alla fall och tog en öl med Nelly, Moa, Helena och Jonte.

Nu skriver jag sådär rabblande och oinspirerat och trist, bäst jag slutar innan jag får för mig att det är nya dagboken det är fel på.

Inget vykort från Johan har kommit, trots min ivriga förväntan vid brevbärartiden varje förmiddag. Han har bergis varit hemma flera dar redan, utan att ringa. Jag är så arg att jag börjat tycka illa om honom. En impotent självupptagen fåntratt är vad han är.

Hurra, jag tror att det var Micke B. som kom in precis. Jag som satt och kände mig så uttråkad i väntan på Nelly. Attans att jag inte har näsan nypudrad, jag ser väl ut som om jag varit död i tre dar som mamma brukar säga. Fast jag är inte säker på att det var han, för han hade tofs. Och jag har ju börjat se så dåligt.

Det var han. Han blev jätteglad över att se mig, så han kunde låna pengar till kaffet…