Jag sitter på gamla Billis och plågar mig med ”den där hemska tjocka boken”, Vår tids filosofi alltså. Så hemskt är det väl inte, men ack så koncentrationskrävande! Mitt hem är ovanligt rent och fint numera eftersom blotta öppnandet av den boken om kvällarna ger mig väldigt lust och energi att uträtta fysiska prestationer som dammsugning och spisrengöring och klädlagning. Alla andra har antagligen läst mycket mer än jag, det visar sig i så fall snart för vi ska ses på Valand om en timme som start för en ny period av tentauppladdning.
Och jag sitter här och längtar väldigt passionerat efter Johan vilket är trevligt samtidigt som det irriterar mig eftersom jag inte känner mig ett dugg säker på att han har någon som helst lust att tillfredsställa denna min längtan. Det har blivit lite jobbigt tycker jag, vi går omkring som hetgrötkatter och vill inte gärna visa att vi vill umgås med varandra. Så känner jag det i alla fall. Som om den som öppet visade mest intresse skulle bli underlägsen den andre, nu när vi gjort klart för oss att det inte handlar om kärlek, eller om ett stabilt jäkla förhållande i alla fall. Nu ska vi ju ses ”för skojs skull” utan bindningar för övrigt, men det verkar som om detta märkligt nog gjort oss ännu mer osäkra på varandra. Själv litar jag inte på hans intresse för fem öre, trots att det faktiskt är han som ringer oftast. När han gör det sitter vi och pratar om allt annat än att vi vill ses fast samtalet brukar röra sig i allt snävare cirklar kring just detta ända tills vi fått ur oss det.
Det här är ingen blogg. 