Åsas storasyster Malin kom mitt i inspirationen igår fast det var ju bara trevligt att prata med henne på tu man hand för en gångs skull. Hon har verkat så ogillande och kall på sistone så just därför gladde det mig att hon var glad och vänlig igen.
Jag känner mig väldigt stel i mitt skrivande nu. Ingen annan sitter för sig själv här, det kanske är det. Alla har sällskap. Suck.
Igårkväll gick jag ut med Doris och Nelly, till ett gräsligt Casanovaställe med billig öl och hög listmusik och töntiga gäster och fräcka dörrvakter. Och Nelly hade drömt om svarta skor vilket tidigare alltid förebådat hemska händelser, och en tjej från gymnasieparallellklassen har dött, så vi pratade död och blev deprimerade. Min kroniska irritation de senaste dagarna visade sig i alla fall vara PMS tack och lov, så det går väl över.
Innan jag gick ut ringde jag Johan som inte var hemma så jag lämnade ett meddelande på hans telefonsvarare trots att jag egentligen var hemskt sur över att han lämnat Valand tidigt för att träffa en kompis, utan att något blivit sagt mellan oss om att ses. Nu har jag gått hela förmiddagen och väntat på att han ska ringa. Det har han inte gjort, och jag är arg. Vad menas? I onsdags ringde han minsann oombedd, från Vaxholm där han var barnvakt åt sin halvlillasyster. Har han helt tappat intresset sedan dess? Jag har ju visserligen varit en aning påfrestande på sistone, känt mig sån i alla fall, men ändå? Nej nu måste jag plugga. Jag är så sur.
Det här är ingen blogg. 