12/12-91 Torsdag

På Valand. Det är väldigt rörigt nu. Jag är nog tvungen att prata med Johan ordentligt, för det här är olidligt, att pendla mellan hopp och förtvivlan hela tiden – och bara det uttrycket antyder ju vilket slöseri med energi och tid det handlar om när det nu gäller en sån struntsak. För det är ju inte det att jag vill att Johan ska vara kär i mig! Jag vill bara att han ska vilja träffa mig och pussas med mig.

Sen förra tisdagen har han inte en enda gång föreslagit att vi ska ses och vad värre är, de gånger jag har föreslagit en träff så har han haft något att skylla på som gjort honom upptagen. Varje gång! Vilket i och för sig var idag. Han har ju visserligen ringt upp mig när jag lämnat ett meddelande, och han ringde i måndags för att höra vad som stod på. Det förklaras dock lätt med hans feghet inför att vara osams med någon. Jag blir galen tror jag.

Vi råkade hamna på samma buss från universitetet idag. Han satte sig bredvid mig, vi kallpratade. Jag var redan då olycklig över att han sagt sig vara upptagen hela dagen när jag frågade, utan att han föreslog träff imorgon. Jag hatar honom verkligen. Varför gjorde han inte det? Enda förnuftiga svaret är ju att han inte är intresserad av någon jävla träff, och det är tyvärr så svårt för mig att inse ordentligt. Istället fortsätter jag att hoppas, att vänta, att tolka hans beteende, att ringa, att fråga vad han ska göra på kvällen. Trots ingen som helst respons utöver vanlig artighet. Det gör att jag känner mig så dum, så värdelös, att jag antagligen känner större ilska mot honom än jag kanske borde.

När vi klivit av bussen stod vi väldigt spända och hummade tills jag gav upp med att vänta på ett förslag om att ses imorgon. Det enda han ville var att jag skulle ringa om pluggandet skulle fortsätta imorgon. ”Ok, jag ringer dig om vi ska plugga”, sa jag som om jag trodde att han skulle haja vinken och säga att jag gärna fick ringa ändå. Det gjorde han inte, hoppas jag, för han sa det ju inte.

Varför vill jag egentligen träffa en sån mesig typ? Kan man fråga sig.

Lämna en kommentar