Imorgon är det tenta. Jag är alldeles oförberedd och opåläst och bryr mig knappt. Att jag ska skylla min studieapati på Johan är en tanke som svischar förbi då och då för ack vad mycket roligare Lübcke skulle te sig om Johan satt bredvid mig i soffan och höll i min fot medan jag läste högt! Men läget är tyvärr oförändrat. I förrgår ringde han visserligen utan anledning, för att vara snäll kanske. Och i fredags var han hemma hos mig. Han kom en timme senare än han sagt, vilken nonchalans, obeskrivligt! Till råga på allt ville han inte sova över, för jag skulle ju upp tidigt och jobba. Ja hans entusiasm inför att dela madrass med mig verkar vara oerhörd.
Så han låste upp sin cykel medan jag stod bredvid och kände mig kall inifrån och ut i bara en tröja eftersom jag skulle ner och hämta tvätten. Han ville dock kramas farväl så det gjorde vi ett bra tag och sen började han pussas vilket vi också gjorde ett tag. Ingen vidare glöd från mitt håll dock. Då ville han minsann ses på lördagskvällen vilket jag gick och gladde mig litegrann åt på jobbet. Vid sex ringde han och ville åka hem och sova eftersom han var så förkyld.
Så nu surar jag för att han inte verkar vilja umgås men är ändå inte säker på att jag faktiskt vill det heller, om han nu skulle häpnadsväcka mig genom att fråga. På söndag åker han till Florens och sen ser man väl honom aldrig mer. Varför kan saker så sällan bli som de borde?
Antagligen kör jag på tentan också, fast jag vägrar.
Det här är ingen blogg. 