Den kärlek jag just nu känner för en medelålders bilmekaniker i blåställ och snusfull mun är oändlig. Denne prins sågade nämligen av mitt cykellås med en bågfil alldeles nyss så att jag äntligen kunde trampa iväg igen framåt Ringvägen.
Nu kom en galen medsigsjälvpratande kvinna in. Jag förföljs av dem, som ett omen kanske. Pappa är här och ser ut som en ball typ i Elviras mockajacka.
Det här är ingen blogg. 