Nu har det hänt nåt i mitt lilla liv. Helgen var en av mina roligaste någonsin med pepparkakshusbygge med kurskillarna på fredagen och födelsedagsfest hos Ylva på lördagen. Huset var till Ylva och det byggde vi efter ett pluggpass på Valand med hjälp av mycket rödvin och det var så roligt, jag och fem söta killar, åh vilken kväll! Och färdiga var vi inte förrän framåt halv fyra och då sov jag över hos Johan eftersom jag inte orkade cykla hem i natten och kylan.
När vi låg bredvid varandra i hans säng hände det att han lade armen om mig vilket chockade mig så pass att jag varken avvisade eller pådrev honom utan bara låg still för att inte uppmuntra till tafsiga tilltag. Dagen efter låg vi sängen, påklädda, och lyssnade på Svensktoppen och vårdade våra baksmällor och då låg vi också väldigt gulligt intill varandra, han med armarna om mig, smekandes min armbåge. Jag visste varken ut eller in och än mindre efter lördagsfesten då jag inte tyckte mig skönja något tecken alls på intresse från hans sida.
På måndagen visste jag ännu mindre, vare sig om mina egna eller hans känslor. Gnällde för Nelly och Doris förstås och pratade med Ylva i telefon sent på kvällen då hon sa sig ha ett liknande problem med Conny som kysst henne passionerat på festen. Så våra gemensamma frågor var ”vad menade han och har han ångrat sig nu?”.
För att göra denna historia kortare än den borde vara så pluggade vi på Valand igår hela gänget och innan vi gick hade vi bestämt oss för att ses på Söders Hjärta och dricka öl. Det var jag, Johan, David, Tobias och Micke B., och denna strålande utsikt till en händelserik kväll, kanske med svar på mina Johanfrågor, fick mig att irra omkring hemmavid som inför mitt livs första träff och desperat städa i ordning ifall kvällen blev ”lyckad”. Och det blev den alltså. Därför är jag så förvirrad nu! Hoppsan, känns det som. För en vecka sedan hade jag väl knappt tänkt tanken att kyssa Johan annat än som fyllehångel och idag har vi hållit hand i smyg och sneglat mot varandra i klassrummet, väldigt trötta efter två timmars sömn.
Omgivningens eventuella reaktion oroade och oroar mig, jag måste prata med Ylva om detta innan jag vågar hålla handen offentligt inför klassen. Till all lycka var ingen av de andra killarna från igårkväll där idag, antagligen hade de festat på La Fontana natten lång eller druckit whisky hemma hos Daniel som naturligtvis var där med Klas vilken slog sig ner hos oss och pratade filosofi. När Daniel förenade sig med oss flyttade vi tack och lov in i soffrummet allihop där Johan och jag hamnade avsides och bara pratade med varandra.
”Ska vi hem till mig och dricka thé?” undrade jag när stället stängde och det ville han utan tvekan. Ute på gatan diskuterade de andra nattplaner men i korsningen cyklade vi två helt fräckt iväg på Johans cykel och blev nästan påkörda av en taxi eftersom det råkade vara enkelriktat. Sen hade vi väldigt roligt åt de andras förhoppningsvis långa näsor. Hemma hos mig drack vi vin och så flyttade jag över till soffan tätt intill Johan och då blev det så trevligt på alla sätt och vis och idag är mitt ansikte illrött och varmt av allt gnidande mot skäggstubb. Jag ska hem till honom ikväll så får vi väl se vad som händer.
Innan dess ska jag fika med Nelly, hon borde komma snart, gå på assistenternas fotoutställning där Jonte har bilder med samt träffa Feffe på Svejk för att ge honom hans pengar. Ett hårt program för en outsövd. Imorgon bitti ska jag träffa en redaktör på Krut för att visa bilder.
Min cykel är stulen och det är en olycka för stor att skriva om.
Just det, det var så lustigt när Micke B. på Söders Hjärta kom fram i jättesöta svarta jeans istället för de där gröna gubbyxorna han alltid har annars, till Johan och mig i vårt soffhörn och sa ”hej turturduva” (till mig), ”hej filosofen” (till Johan). När jag protesterade mot ordvalet och begreppsfördelningen ändrade han det till ”hej turturduvor!”. Det var därför det var rätt skönt att han inte var där idag, han kan vara så fräck.
”Var gjorde du av A. i natt?” frågade han och Germanicus Johan hos Ylva i lördags och då blev vi så generade. Men det är ändå kul att någon är nyfiken på en.
Det här är ingen blogg. 