Nu är jag väldigt kär i min föreläsare Sören. Jag kände ett nästan oemotståndligt begär efter att överfalla honom med kyssar idag för att han var så fantastiskt söt. Visserligen trånade jag vilt efter att träffa Fallenius igår och funderade över huruvida jag hade några moraliska eller solidariska betänkligheter mot att förföra en kompis flört, men Sören tror jag överträffar allt vad gäller charm, söthet, humor och inte minst intelligens. Och honom har jag inte lyckats göra bort mig för så hemskt mycket heller, om man bortser från de töntigheter jag antar att jag lyckades få ur mig under den korta stund vi åkte hiss upp till expeditionen tillsammans.
Där stod jag sedan och kopierade av hans 160-sidors Audibok, så nu har jag åtminstone hans stencilerade understrykningar och marginalanteckningar att betrakta bedårat. Alltid något.
Nu ska jag ägna mig åt Filosofins problem av Russell. Fast först en sak som föll mig in, nämligen det att jag tänkt att det aldrig kan bli något mellan mig och Sören, delvis därför att han är så mycket smartare och kan så mycket mer än jag, om filosofi i alla fall, och jag kommer nog att bete mig mer korkat än jag har anledning till just därför. Men – att Feffe är en klippa på statistik och nationalekonomi vilket faktiskt är obegripligare för mig än vad filosofin är, det fick mig ju aldrig att upphöja honom till något slags dyrkad gudom. Så nu måste jag låta förnuftet styra lite över det emotionella, i det här avseendet åtminstone, och se Sören som en kille och inte som den allvetande gudagåvan. Fast då kanske jag tappar lusten att överfalla honom med kyssar.
Det här är ingen blogg. 