17/8-91 Lördag

Jag har varit tjugoett år i en halvtimme och är smått njutningsfullt ohämmat deprimerad. Livades upp lite av en oavbrutet babblande granne i trappen, och av att pyssla i ordning lite här hemma i all hast för att slippa vakna på födelsedagsmorgonen och mötas av omgivningens spegling av mitt inre kaos. För det är mental storstädning på gång inuti mig, och det går hett till.